Presenter

När min kille kom hem från Finland häromdagen hade han med sig en present till mig. Två enorma garnnystan! Och inte vilka nystan som helst, de här är nämligen indränkta i aloe vera och E-vitamin. För att göra garnet mjukare, för att undvika fotsvett om man stickar sockar av garnet? Jag vet inte, men det var en fin present i alla fall.
Jag ville ju inte vara sämre jag, utan plockade fram ett par Lovikkavantar jag stickat till min kära. Han blev väldigt rörd.
Sött va?

Matkoma

Det skulle bli en helkväll med fina A i lördags, men ett jobb kom emellan. Så jag bestämde mig för att dra igång projekt storkok istället och invigde den nya gjutjärnsgrytan med att kasta i det mesta kylen hade att bjuda på, låta det koka upp och låta det fortsätta koka... i evigheter. Under tiden smackade jag ihop en äppelpaj. När grönsakerna i grytan för längesedan kokat sönder och köttet dragit åt sig den sista gnuttan smak från allt vin och alla kryddor var jag så trött att jag baxade in allt i kylen och gick och lade mig. Utan ens en liten smakportion. Men när min kille kom hem från sin gourmandresa igår bjöd jag honom på en måltid som överträffade alla helgens Michelinstjärnor. Sa han. Eller hörde jag.
Äppelpajen ser inte mycket ut för världen, egentligen passar den inte som första kakbild på den här bloggen, men jag lovar, den smakade himmelskt. Receptet googlade jag fram. (Jag halverade mängden socker, och den blev ändå väldigt söt.)

Höstig köttgryta 

Höstig äppelpaj

Redo för hösten

Jag har varit sjuk i en vecka. Feber i en vecka, det är inte ok. Feber i nån dag kan vara lite mysigt, men i en hel vecka är inte najs på något sätt överhuvudtaget. Men jag har ägnat en hel del tid i stickhörnan och gjort mig redo. Redo att möta hösten med garden uppe. Jag tänker sätta på mig mina pulsvärmare nu och inte ta av dem förrän i april. I sådana fall bara för att byta par. De gröna pulsvärmarna är stickade på strumpstickor i ett fantastiskt mjukt garn jag köpte i Berlin för något år sedan. Tänkte att den virkad kanten skulle piffa upp dem, men i efterhand tycker jag nog att de blev lite för gulliga. De grå pulsvärmarna är stickade i drops alpacka enligt det här mönstret.

Lördagspyssel

En soffa, två trettioåringar och drivor av garnnystan. Lägg till en härlig carpaccio, en flarra vin, fin choklad och en galen katt. Lördagskväll de lux.
Frida dök upp vid sjutiden med hela cykelkorgen fylld med garn och godsaker. Efter en snabb middag intog vi varsin hörna av soffan och fyra timmar senare kunde vi stolta konstatera att vi kommit halvvägs på våra lammfällar. De kommer att bli så sjukt snygga! Och katten kommer att bli överlycklig. Framöver kommer hon att ligga lugnt och fint på sin fäll och plira med sömniga ögon när vi stickar.

En liten försmak

Det här är ett jobbprojekt jag pysslar med just nu. Resultatet kommer i en lokaltidning nära dig inom kort. Rumpan på bilden har ingenting med personerna i artikeln att göra.

Skönhetspyssel...

... kan man också ägna sig åt. Speciellt en regnig lördagseftermiddag. Nu blev det sommar igen!

Mina första sockor

Yes, jag hann! Det första par sockor jag någonsin stickat blev färdiga i tid. Nu ska de resa söderut till Clara.
Sockorna är stickade i samma garn som koftan i förra inlägget, enligt en mönster från Garnstudio. Det var lite krångligt och krävde ett par provstickningar först, men efter ett tag fattade jag grejen och nu är jag väldigt nöjd med resultatet. Visserligen är den ena sockan lite större än den andra, det skiljer typ en centimeter på skaften, men vad fan, så petig är jag inte. Inte Clara heller hoppas jag.

Sötaste koftan

Den här fina lilla koftan har jag lagt ner många timmar på i sommar. Härliga timmar. Nu ska jag skynda mig att packa ner den i ett paket och skicka den till Sigge innan han växer ur den.